Konkret erfarenhet genom upplevelse
En person lär sig ständigt och slumpmässigt saker i sitt vardagsliv men lärande kan också planeras och struktureras i syfte att nå särskilda mål. Den strukturerade erfarenheten är det stadium i lärcykeln där personerna deltar i en specifik och utvald aktivitet. Om processen avslutas här lämnas lärandet vind för våg och utepedagogen har inte fullgjort sin uppgift att handleda personerna i lärande.

Reflektion
Erfarenheten i sig är inte tillräcklig för att lärande ska äga rum. Reflektion är därför nästa stadium i lärcykeln. Här belyses vad som sågs, hände och tänktes under övningen. I reflektionen integrerar personen den nya erfarenheten med tidigare erfarenheter. Processen kan hållas introspektiv för den enskilda personen eller så kan den vara en process för gruppen att samtala om och skapa mening av.

Abstrakt formulering och generalisering
När lärande består i att slutledningar från övningen relateras till andra situationer och platser är det viktigt att personen kan göra skillnad på övning och vardagsliv. Det är först när deltagaren kan identifiera mönster, d v s förstå när känslor, tankar, beteende och observationer infinner sig med regelbundenhet, som det är möjligt att överföra och tillämpa den förståelsen i andra situationer.

Prova nytt
Det är nödvändigt att tillämpa och pröva de nyvunna erfarenheterna för att kunna bekräfta dessa i vardagen. Att från den strukturerade övningen fokusera vardagen är grundläggande för att erfarenhetslärande skall vara meningsfullt. Om man bortser från denna del i lärcykeln blir upplevelsen grund och riskerar att bli insorterad i det omedvetna och därmed bli i stort sett dold. Upplevelsen får på så vis ingen bestående effekt.

Erfara
Utmaningen för utbildare och terapeuter i erfarenhetslärande finns i att få med och avsluta de senare delarna i cykeln. Gruppdeltagare representerar olika lärstilskombinationer. Det stärker gruppens funktion och förmåga när gruppmedlemmarna förstår tillgångarna som finns i olikheten.

Att lära genom lek och övning
Barn lär genom lek. Lek är på riktigt för dem, de kopierar och skapar kunskap genom att prova nytt och stegvis utvecklas. Att vuxna lär så är inte lika självklart. Det är mer komplicerat att leka som vuxen. När vi breddar tankeramen för lek och omnämner den som övning, strukturerad övning eller simuleringsspel blir det lättare att känna igen och acceptera den. Vuxna har redan lärt mycket av livet och bär på mängder av erfarenhet och kunskap i sin samlade bildning. Det ger resurser som möjliggör och styr kännande, tänkande och beteende och leder till individuella lärstilar. Denna bildning utgör grunden för hela varandet och det gäller att den grunden är giltig. Hotas den är det lätt att vingarna hålls slutna för ny kunskap och bildar ett skyddande skal som hindrar fortsatt upptäckande växt och mognad. För att en vuxen skall tillägna sig ny kunskap måste hon göra upp med redan förvärvad kunskap. Det nya måste provas och passas in med de erfarenheter, den bildning hon redan bär på som sann. Många förändringsprocesser har lurat sig själva och stupat genom att kunskapen förblivit yta. Om personen endast kopierar och söker efterlikna eller ska efterlikna utan att själv internalisera kunskapen så "sitter den inte". Personen är inte delaktig i lärprocessen. Det faktum att den vuxne är kritisk i tillägnandet av ny kunskap är positivt. Paulo Freire är en av de pedagoger som argumenterar mot sk bank-kunskaper dvs ett synsätt att kunskap sätts in av läraren för att förvaltas hos den lärande. Istället värnade han, precis som vi gör, om ett aktivt erfarenhetsbaserat lärande i en livslång process.