Att välja utmaning
I det utepedagogiska arbetssättet söker personen finna utmaning för att stimulera sin egen utveckling, formulera och klargöra utmaningen och att själv välja grad av utmaning. I utepedagogiken ingår inga former av tvång. Deltagaren skall inte tvingas att göra sådant den ej själv valt att göra. Valet att låta sig utmanas kan i sig vara omvälvande.

Delaktighetskontrakt
I utepedagogiken arbetar vi med gemensamma utgångspunkter, ett "kontrakt" mellan deltagarna. Gruppen formulerar tillsammans regler och normer för deltagande i övningarna, sin egen etik i arbetet. Överenskommelsen följer valet av nivå för utmaningen, den innehåller bl a regler om att ge ut och ta emot. Utepedagogiken strävar efter att se de upplevelser som deltagarna gör som gemensamma erfarenheter, något att bygga egen och gemensam kunskap av och att alla ska vara villiga att bidra till detta genom att följa det formulerade förhållningssättet.

En övning
I regel inleds en övning med information om uppgiften. Uppdrag och instruktioner ges med tid för klargörande frågor och svar. Därefter genomförs aktiviteten och följs sedan av ett reflekterande samtal i enlighet med gruppens fokus. Det reflekterande samtalet är utepedagogens viktigaste processuppgift. Ledare och deltagare reflekterar över vad som hänt. Att deltagaren själv reflekterar är kvalitativt bättre än om ledaren försöker lära ut genom att servera sanningar. Handledaren bereder deltagaren möjligheten till självreflektion för att nå ökad måluppfyllelse. Handledningen inriktas på att stödja deltagaren att planera, reflektera, beskriva, söka förstå och kommunicera om upplevelsen samt formulera slutsatser och planera framåt utifrån gjorda erfarenheter. Det processarbetet kan äga rum före, under och efter övningsmomenten med varierade djup och omfattning.