> Lidingö
   - Diakonala linjen
   - Fritidsledarlinjen
   - Fritidsledarlinjen halvfart
   - Livsverkstaden
   - Mission Utveckling Lärande
   - Ungdomspedagog
   - Bibelfjäll

   - Seniorkurser

> Kungsholmen
> Ansökan

Den mest betydelsefulla dagen i sitt liv-Ulla L minns

Det är en underbar dag den första september 1953. Jag är ledig idag och ska uppsöka rektor Eklöv vid Jämtbygdens Folkhögskola. Jag hade efter grundskolan börjat på realskolan i Järpen. Det var min lärare som tyckte att jag skulle studera vidare. Jag visste på förhand att det inte skulle gå. Jag började skolan men efter två månader var jag tvungen att hoppa av. Min pappa ville inte betala terminsavgift och böcker. Sedan dess har det gått tre år. Jag arbetar som hembiträde och trivs bra men vill dock något mer med mitt liv. Nu är hemma hos pappa men han är inte hemma nu på morgonen. Han är ute och tar upp nät tillsammans med grannen.

Lära Hela Livet – våren 2010 Nedre raden från vänster: Bernt, Ulla L, Ingrid och Kerstin Övre raden från vänster: Barbro, Ingeborg, Armi (lärare i blomsterbindning), Sonja, Kerstin, Britta, Ulla C, Eskil, Lars, John och Gördis Saknas på bilden: Carl-Otto, Staffan och Karin Klicka på bilden så blir den större

Ingeborg skriver >> John berättar >> Ullas berättelse >> Ulla L minns >> Glimtar från Lära Hela Livet > Karins recensioner >> Kultur med Rune >> Lars introducerar konst >> Bernts minnen >> Ingrid berättar >> Carl Otto minns >> Britta och Gördis berättar >> Barbro runt jorden >> Sonjas berättelse >> tillbaka till Peteris inledning >>

Idag ska jag göra det som jag länge funderat på att göra, nämligen att åka upp till Jämtbygdens Folkhögskola och ta reda på möjligheten att få börja där redan den 22 september. Det är en underbar höstdag. Solen lyser från en molnfri himmel, träden prunkar i höstens alla färger och jag är full av förväntan.

Jag tar min cykel och trampar iväg. Det är 8 kilometer att cykla men det bekymrar mej inte. Jag har åkt denna väg så många gånger och njuter av min vacker hembygd. Det är mestadels uppförsbacke, men det går lekande lätt. Väl framme leder jag cykeln sista biten fram till rektorsbostaden, parkerar cykeln mot husväggen, går fram till dörren och ringer på. Hjärtat bultar hårt, kanske av cykelturen men mest av spänningen inför mötet med rektor Eklöv.

Efter vad jag tycker som en evighet, öppnas dörren. Det är rektor Eklöv själv som öppnar. Han ber mig stiga in och frågar lite undrande vad jag vill. Rektor Eklöv är en välkänd person  och vi har träffats tidigare, när jag gick i söndagsskolan, så han känner igen mig. Jag framför mitt ärende och han tittar på mig en stund under tystnad.

Så säger han det jag vill höra, att för bygdens ungdomar finns det alltid plats och att jag är välkommen att börja den 22 september. Tyvärr kan jag inte få bo på skolan med så kort varsel. Det gör inget säger jag. Det går bra för mig att bo hemma. Han ber mig återkomma med ansökan och skolbetyg så snart jag kan.

Jag säger adjö, går ut och stänger sakta dörren. Där utanför står jag en lång stund och ser mig omkring. Skolan ligger otroligt vackert. Nere i dalen flyter Indalsälven och alldeles nedanför skolan brusar Ristafallet. Vänder jag blicken något österut, ser jag Undersåkers kyrka som ett vackert smycke mot horisonten. Jag hoppar upp på cykeln och börjar sakta rulla hemåt. Tänk, äntligen har jag tagit första steget att förverkliga min dröm, den att utbilda mej till sjuksköterska och barnmorska. Vad betyder det då att jag måste cykla 16 kilometer om dagen!