> Lidingö
   - Diakonala linjen
   - Fritidsledarlinjen
   - Fritidsledarlinjen halvfart
   - Livsverkstaden
   - Mission Utveckling Lärande
   - Ungdomspedagog
   - Bibelfjäll

   - Seniorkurser

> Kungsholmen
> Ansökan

Sonjas berättelse

Jag var 10 år när kriget bröt ut. 10 år och ett litet rågblont flickebarn djupt inne i Hälsinglands tysta skogar.   Byn var liten, hade ett namn som de flesta glömt för länge sedan och den slingrande vägen dit saknade skyltar, som visade vart man skulle. Men vi hade järnvägen. Stålets pulsåder, som strömmade genom byn och då och då bjöd på välkomna avbrott i vardagens sysslor.

Lära Hela Livet – våren 2010 Nedre raden från vänster: Bernt, Ulla L, Ingrid och Kerstin Övre raden från vänster: Barbro, Ingeborg, Armi (lärare i blomsterbindning), Sonja, Kerstin, Britta, Ulla C, Eskil, Lars, John och Gördis Saknas på bilden: Carl-Otto, Staffan och Karin Klicka på bilden så blir den större

Ingeborg skriver >> John berättar >> Ullas berättelse >> Ulla L minns >> Glimtar från Lära Hela Livet > Karins recensioner >> Kultur med Rune >> Lars introducerar konst >> Bernts minnen >> Ingrid berättar >> Carl Otto minns >> Britta och Gördis berättar >> Barbro runt jorden >> Sonjas berättelse >> tillbaka till Peteris inledning >>

Med stora uppspärrade ögon flockades vi barn, när tågvagnar fulla med hemvändande soldater från ett krig vi inte förstod, stannade till vid vår lilla järnvägsstation. De vuxna viskade runt omkring oss ”nu kommer tyskarna”.  

Utan biograf eller andra nöjen, blev tysktågen spännande och lite farliga händelser i en 10-årings sinnevärld. Och lyckades vi få fatt i lite pengar, hände det, att vi handlade godis i handelsboden, som vi sedan bjöd de blodiga och sårade soldaterna. ”Danke schön” sa den unge mannen framför mig och tog en chokladbit ur min hand, ”Danke schön”.

Sonja 80 år