|
||||||||||||
|
|
|
|
|
||||||||
|
|
|||||
> Lidingö
> Kungsholmen |
|
Lettisk litteratur - Karin recenserar
|
||||
Fram till mitten av 1800-talet utgjordes den lettiska litteraturen av muntligt berättad folkdiktning och av religiös uppbyggelse-litteratur av oftast tyskt ursprung. I den nationella rörelse som gick över västvärlden i senare delen av 1800-talet blev lettiskan ett litteraturspråk. |
 Lära Hela Livet – våren 2010 Nedre raden från vänster: Bernt, Ulla L, Ingrid och Kerstin Övre raden från vänster: Barbro, Ingeborg, Armi (lärare i blomsterbindning), Sonja, Kerstin, Britta, Ulla C, Eskil, Lars, John och Gördis Saknas på bilden: Carl-Otto, Staffan och Karin Klicka på bilden så blir den större |
Ingeborg skriver >> |
Särskilt kända bland det muntligt berättade har de sk folkdikterna dainas blivit. Ingen vet hur gamla dessa korta folkviseaktiga dikter är, men de tros vara uråldriga. De hyllar dygder som mänsklig enkelhet, respekt för gamla och för djuren. Krišjānis Barons och hans studenter ägnade många år åt att samla in och katalogisera dainas. Barons lät bygga en stor byrå med en mängd lådor och fack för att kunna sortera och förvara alla dainas som strömmade in från ett entusiastiskt Lettland som ville rädda sin nationella folkpoesi.
En daina består av fyra rader, de två första beskriver ofta naturen, medan de två senare innehåller en poetisk parallell från sångarens egen vardag, ofta med en erotisk knorr. De framfördes oftast av sjungande kvinnor, i samband med danslekar.
Vizma Belševica (1931-2005) var en lettisk författare som då och då nämndes som nobelpriskandidat. Hon debuterade som ung kampdiktare på 1950-talet men blev senare belagd med publiceringsförbud på grund av sin ”felaktiga tolkning av historiska fakta”. Efter ett långt uppehåll återkom Belševica 1976 som poet med diktsamlingen Gulmåra. Där är det naturenoch naturmytologin som dominerar.
Bland det sista Vizma Belševica skrev var romantrilogin om Bille. Bille, Bille och kriget och Billes sköna ungdom. Berättelsen om Bille är delvis självbiografisk och är en ganska mörk skildring om flickan som växer upp i Riga under kris- och krigstid med en udda mamma som inte klarar att vara med andra människor och en alkoholiserad pappa. Bille känner sig oälskad av mamman och hon blir ofta utskickad till släktingar på landet där hon får hjälpa till att valla korna tillsammans med sin jämnåriga kusin. Hon skildrar först den ryska och sedan den tyska ockupationen och alla våldsdåd och umbäranden som följer med kriget. Riktigt gripande är skildringen av när Bille och några klasskamrater samlar ihop kläder och prydnadsföremål som familjerna tycker sig kunna avvara och till fots ger sig ut på landet för att försöka byta till sig mat. Men gårdarna i närheten av Riga är sedan länge genomsökta och uttömda på möjligheter till mat, och flickorna återvänder så gott som lottlösa. I sista delen i trilogin, Billes sköna ungdom får vi följa Bille då hon börjar skriva och får en del framgång.
Böckerna om Bille är en gripande skildring av en ung flickas uppväxt under svåra förhållanden men ger också en initierad bild av Lettlands historia under några svåra årtionde.
Efter andra världskriget var det omöjligt att skriva fritt i Lettland. Många författare hade dödats och andra hade flytt till väst. Det uppstod så småningom en exillitteratur. I Sverige gav bokförlaget Daugava ut lettisk litteratur som spreds i västvärlden.
När republiken Lettland 1991 återupprättades, försvann den politiska censuren och författare började göra upp med det förflutna via litteraturen. På senare år har antalet bokförlag ökat mycket snabbt.
Första utgåvan av dainas, 1894, Krišjānis Barons och hans mycket kända byrå. (Källa Wikipedia)
Karin