|
||||||||||||
|
|
|
|
|
||||||||
|
|
|||||
> Lidingö
> Kungsholmen |
|
På rymmen!
|
||||
Jag rymde från Tranås i slutet av maj 1939, en tidig torsdags-morgon när jag var tolv år gammal. Jag hade bott hos min pappa i sex år och kommit fram till att han använde sin lagliga rätt att misshandla mig i allt för hög grad. Redan vid tvåtiden på eftermiddagen samma dag anmälde jag mig till skollärare Larsson, tillika klockare, vid kyrkskolan i Vreta Kloster cirka 70 kilometer nordväst om Tranås. |
 Lära Hela Livet – våren 2010 Nedre raden från vänster: Bernt, Ulla L, Ingrid och Kerstin Övre raden från vänster: Barbro, Ingeborg, Armi (lärare i blomsterbindning), Sonja, Kerstin, Britta, Ulla C, Eskil, Lars, John och Gördis Saknas på bilden: Carl-Otto, Staffan och Karin Klicka på bilden så blir den större |
Ingeborg skriver >> |
Undervisningen i Vreta Klosters kyrkskola gick under beteckningen skolform ”B” vilket betyder att flera klasser undervisas i samma skolsal. Jag tillhörde klass 6 och mitt mål var att få avgångsbetyg redan efter omkring 2 veckor.
Jag hade fått löfte att få bo hos min faster Greta som bodde i ett eget hus bara 500 meter från skolan.
Redan nästa dag, dvs fredagen, var jag i skolan och jag märkte genast att jag kunde svara på nästan alla frågor från klockare Larsson. Larsson blev irriterad över att jag höll upp handen hela tiden och besvarade alla frågor. Till slut orkade han inte fortsätta utan han sa till mig att ta ledigt och komma tillbaks till skolan på examensdagen i slutet på kommande vecka.
Problemet var att jag inte hade några andra kläder än dom jag stod i. Dom var utslitna och smutsiga och passade inte alls att ha på sig på examendagen. Barnen till dom rika bönderna på Östgötaslätten dom kommer i sin fina svarta konfirmationskostymer och med vita skjortor och bland dem passade jag givetvis inte in.
Jag bad att få slippa att komma till examen och att få ut betyget någon dag senare. Klockare Larsson lade sin panna i flera veck och till slut sa han att jag skulle slippa att vara med på examen och att jag skulle få hämta betyget senare.
Nu fick jag chansen att tjäna lite pengar för min fortsatta resa mot Stockholm. Det gällde att hos en lantbrukare i Perstorp – cirka 10 kilometer från Vreta kloster – knacka den intorkade skiten underifrån på en gödselspridare. Jag skulle ligga under spridaren och mejsla bort kvarvarande dynga. Bonden lovade mig 4 kronor om dagen plus mat. För en 12-åring var det inte dåligt betalt. Redan efter tre dagar kom det bud förmedlat via grannbonden - min bonde hade inte egen telefon. Beskedet var att jag samma dag och så snart som möjligt skulle infinna mig på kyrkskolan i Vreta Kloster.
Det var bara att återvända och jag kommer ihåg att jag halvsprang hela vägen ner till kyrkskolan. Väl där blev jag ombedd att besöka kyrkoherde Dahlqvist som bodde några hundra meter från skolan .
Jag sprang uppför den breda grusade och krattade gången upp mot kyrkoherdens stora hus och jag såg att han kom emot mig med snabba steg. När han var bara två meter från mig skrek han med hög röst: DU KOM INTE TILL EXAMEN!!!! Jag försökte förklara för honom att jag fått tillstånd av klockare Larsson att inte behöva vara närvarande på examen därför att jag inte hade lämpliga kläder.
DU LJUGER!!!! skrek kyrkoherden och gav mej en rungande örfil så att jag åkte ner i gruset. Kyrkoherden vände på klacken och gick upp mot sitt stora fina hus. Det var den dagen jag gick ur svenska kyrkan.
Carl Otto