|
||||||||||||
|
|
|
|
|
||||||||
|
|
|||||
> Lidingö
> Kungsholmen |
|
Mina minnen från andra världskriget - Bernt berättar
|
||||
1939, då jag var 5 år gammal, berättade mina föräldrar att krig brutit ut i Europa. Byn var vackert belägen vid Dalälven nära Krylbo. Mina föräldrar drev där ett jordbruk på arrenderad mark. Vi hade bl a kor, hästar, grisar och höns. |
 Lära Hela Livet – våren 2010 Nedre raden från vänster: Bernt, Ulla L, Ingrid och Kerstin Övre raden från vänster: Barbro, Ingeborg, Armi (lärare i blomsterbindning), Sonja, Kerstin, Britta, Ulla C, Eskil, Lars, John och Gördis Saknas på bilden: Carl-Otto, Staffan och Karin Klicka på bilden så blir den större |
Ingeborg skriver >> |
Pappa blev strax efter krigsutbrottet inkallad till militärtjänst och blev placerad på Ostön utanför Sundsvall för att senare bli förflyttad till Gotland. Han reste till Roma på Gotland i full vinterstorm i lastrummet på Gotlandsbolagets båt. Vi var alla mycket oroliga för honom.
Vi kunde höra den kraftiga smällen, den sk Krylbosmällen, då ett tysk tåg exploderade och sprängdes i Krylbo. Jag kommer ihåg mörkläggning, svart papper för fönstren och inga lampor tända utomhus. Så spöklikt!
Pappa hade en bil och uppmanades att lämna in hjulen till Kronan. Det inrättades en Kristidsnämnd, som delade ut kuponger att köpa kött, kaffe, smör, skor och kläder. Kaffe var det sparsamt med, folk rostade råg, gula ärter och blandade i cikoria vilket blev ersättning för att dryga ut kaffet. Kläderna var av dålig kvalité, tillverkade av cellull. Jag fick ett par byxor som brast efter ett par dagar, ett par kängor som var gjorda av pappliknande läder som var som läskpapper.
Jag kommer ihåg att mamma skickade paket med mat och hemstickade strumpor och vantar till pappa eftersom soldaterna var dåligt utrustade. Det var ett stort ansvar för mamma. En dag tog hon fram sin cykel och cyklade 10 km till riksdagsmannen Ersbacken som dessutom var kommunalpamp, och begärde att pappa skulle få uppskov från krigstjänsten, för att vi skulle få hjälp med skörden.
Strax efter att min syster föddes råkade mamma ut för en olycka. När hon med hjälp av en hink skulle vattna en häst råkade hon spilla vatten på hästen. Hästen blev rädd och sparkade upp ett stort sår i hennes lår. Hon förlorade mycket blod och fick skyndsamt ta sig till Avesta lasarett för att sys med många stygn. En hjälpsam granne tog hand om min syster under tre veckor.
Ett annat minne var då jag åt min första apelsin. Julen 1943 fick alla barn köpa en banan, därtill ett paket med julgransljus av stearin per barnfamilj. Min bror och jag fick tidigt hjälpa till med gårdens skötsel. En morgon, när mamma var ute i ladugården passade vi bröder, då 5-6 år gamla, på att baka en sockerkaka men glömde bakpulvret. Nästa morgon tillverkades en perfekt sockerkaka med bakpulver.
Det fanns mat i vårt hem, men enkel. En av mina fastrar, som bodde i Stockholm, kom på besök. Hon fick med sig kött, fläsk och grädde hem. Jag kommer ihåg att hon oroade sig för att hon skulle ertappas med sin mat på Stockholms Central.
Bernt